Marialucia (2012)
I fyra diktsviter vänder Marialucia ut och in på fyra kvinnogestalter.
Eurydike leker i underjorden: Två flickor tyr sig till varandra i underjorden samtidigt som de involverar sig i laddade lekar. Letar i minnet och härmar vuxenvärlden utan att kunna svara på varför de befinner sig i de jordiga gångarna.
Vi följer efter Rosa på bal hotfullt hyllande, ut på rosenbalkongen. Rosas röst hörs inte – men andra talar om henne och om hennes kropp. När hon lämnar drömmen blir de oroliga. De vill få in henne i drömmen igen. Göra allt för att det ska bli som förut, bli fint igen.
En Lucia bländar med sitt vargula sken. En vit orörlig kropp, först tycks hon död men hon spricker ut i syn, hörsel, lukt, kroppsvätskor. Kissar tecken i snön, varar. Blir kropp, blir hud, röst, språk och hon skriker! Hon söker upprättelse och hämnd. Hon vill ha revolution!
Maria faller i påfågelsvirvlande moln uppåt och nedåt. Ett passionsmöte. Kropparna faller mot varandra, inåt och utåt i en intim känsla av uppgående och förälskelse, utsatthet och åtrå. Finns det i extasens blindhet, i att förlora sig i närhet och beroende, samtidigt frihet och ömsesidig respekt?
Marialucia nominerades till Borås tidnings debutantpris 2013.